I rapporten, som är utförd på Vetenskapsrådets uppdrag, redovisas hur de undervisningsnära och didaktiska frågorna behandlats i svensk forskning om högre utbildning under perioden 1990 – 2002. Rapporten ger en historisk tillbakablick och redovisar resultatet av en kartläggning av framlagda avhandlingar och beviljade forskningsanslag inom området undervisning och lärande i högre utbildning.
För vissa utbildningar är det speciellt viktigt att det finns tillräcligt många utbildningsplatser. Det är de utbildningar som leder fram till yrken med legitimationskrav. Inom flera yrkesområden kommer pensionstalen i framtiden att vara mycket högre än idag. Detta gäller bland annat för läkarkåren. Dagens läkarutbildning är därför för liten om vi i framtiden vill kunna bevara kvaliteten på dagens vård. Se också en tidningsartikel från våren 2003 (öppna).
Hur går utvecklingen på högskoleområdet i de nordiska länderna Blir vi mer lika eller olika varandra? I vilka avseenden skiljer vi oss åt och vad har det för konsekvenser. Vad kan vi i Sverige lära av grannländerna? Det är frågor som denna rapport försöker besvara genom att granska utvecklingen i Sverige i jämförelse med i Danmark, Finland och Norge.
Rapporten bygger på ett antal olika studier utförda under mer en tidsrymd på mer än 20 år. Den innehåller en beskrivning av dagens system för antagning till olika högskoleutbildningar. Utgångspunkten är en analys av hur systemet samspelar med de mål och förhoppningar som de sökande har. Huvudresultatet i rapporten är att dagens antagningssystem
ger fel signaler till gymnasieeleverna
bidrar till betygsjakt i gymnasieskolan och onödiga kompletteringsstudier i gymnasieskolan
använder för få och enbart endimensionella urvalskriterier
försenar studiestarten för många studenter
inte är någon garanti för rättvis behandling av vare sig grupper eller individer
inte har fört oss närmare de mål som varit viktiga argument för systemets utformning
inte är effektivt vare sig för de sökande, högskolorna eller för samhället i stort
I rapporten betonas också att Sverige behöver en politik för tillträde till högre utbildning. Den bör bygga på sex principer:
utgångspunkten måste vara de sökandes situation
till så stor del av högskolan som möjligt bör tillträdet vara fritt för alla behöriga
de behörigas efterfrågan bör få påverka dimensioneringen av utbildningen
förkunskapskraven till olika utbildningar måste vara realistiska och flexibla
urvalsreglerna måst anpassas till den sökta utbildningens innehåll
Räcker kunskaperna i matematik? En rapport av Högskoleverkets bedömningsgrupp för studenternas förkunskaper i matematik. (Högskoleverket 1999).
Högskoleverket fick i mars 1998 ett uppdrag att utreda och analysera de krav som ställs inför högskolestudier i matematik. Arbetet gjordes av en bedömningsgrupp bestående av lärare från gymnasieskolan och högskola. ordförande var professor Torbjörn Hedberg. Som gruppens sekreterare tjänstgjorde Lars Brandell.
Bedömningsgruppen konstaterade att behovet av kunskaper i matematik kan väntas öka i framtiden. Det gäller alla medborgare och inte enbart de som skall ägna sig åt studier i naturvetenskap och teknik. I rapporten föreslogs en rad åtgärder som tillsammans skulle kunna förbättra resultatet av matematikundervisningen. Det var åtgärder som krävde engagemang från många berörda nivåer. Det gällde matematiklärare i skola och högskola; det gällde elever och studenter, men också skolledningar och skolhuvudmän, högskoleinstitutioner och högskoleledningar. Det gällde inte minst de centrala myndigheterna liksom regering och riksdag. Möjligheten till framgång för ett förändringsprogram berodde bl.a. på om dessa aktörer kunde fås att dra åt samma håll. Ladda ner hela rapporten.(pdf)
Även i de fall det finns underlag för att anpassa utbildningens dimensionering efter den framtida arbetsmarknaden kan man få problem. Variationerna från år till år kan vara så stora att högskolorna inte rimligen med bibehållen kvalitet kan följa med i sin dimensionering. Detta illustreras av ett exempel hämtad från lärarutbildningen
Lillemor Kims och Lars Brandells hemsida om högre utbildning och universitetspolitik