Nya betyg löser inte gymnasieskolans problem

(Lars Brandell 2005-01-08)

I oktober 2004 beslöt riksdagen att ändra reglerna för betygssättningen i gymnasieskolan.
Syftet var att ge gymnasisterna bättre och fördjupade kunskaper. Men dagens problem i
 gymnasieskolan beror inte på betygssystemet. Det är sättet att räkna betygen vid högskole-
antagningen som är huvudorsaken till att många gymnasister undviker de mer avancerade kurserna.

Dagens kurssystem skall visserligen finnas kvar men istället för betyg på de enskilda kurserna
skall man få betyg i de olika ämnen som man läser. Därigenom vill man motverka fragmentisering
 till förmån för helhet, motverka ytliga kunskaper till förmån för djupa och främja en bedömning
som premierar förståelse framför uppräknande av fakta.

Det är inte svårt att ställa upp på ambitionen om fördjupning och bättre kunskaper. Men det blir
inte resultatet om man övergår från att sätta kursbetyg till att sätta ämnesbetyg.

I dagens gymnasieskola har eleverna stora möjligheter att själva välja vad de skall läsa. De kan
välja mellan olika program och inom varje program finns valfria kurser. Många elever väljer då
”lätta” och elementära kurser istället för kurser där man kan fördjupa sig inom ett visst ämne eller
 område. Istället för att fördjupa kunskaperna i ett främmande språk som man redan har läst
börjar man med ett nytt språk osv.

Det är viktigt med höga betyg för alla som vill fortsätta sin utbildning efter gymnasiet. Ju högre
medelbetyg man har, desto fler valmöjligheter har man när det är dags att söka till högskolan.
Däremot spelar det mindre roll vilka kurser man har läst i gymnasiet. Det krävs visserligen att
man läst vissa kurser för att bli behörig till en specifik utbildning. Men de kraven är inte svåra
att uppfylla för den som gått något av de studieförberedande programmen i gymnasieskolan.
Dessutom kan man läsa de aktuella kurserna i efterhand på KOMVUX utan betygsstress. Det
 är därför inte konstigt att många gymnasister i första hand väljer kurser som kan ge höga betyg
och inte kurser som ger de ”bästa” kunskaperna. Detta kommer inte att ändras bara för att man
inför ämnesbetyg. Låt mig ta matematikämnet som ett exempel.

Det ämnesbetyg som föreslås innebär att ett nytt betyg sätts varje gång en elev avslutar en kurs
 i ett visst ämne och ersätter ett tidigare betyg i ämnet varvid ett nytt ställningstagande till elevens
 samlade kunskaper görs i förhållande till kunskapsmålen. Det som slutligt avgör ämnesbetyget
blir elevens kunskaper då det sista betyget i ämnet sätts. 

 Idag finns i gymnasieskolan sammanlagt sju nationella kurser i matematik och dessutom kurser
som inrättats lokalt. De olika matematikkurserna bygger delvis på varandra. På de flesta gymna
sieprogram behöver man bara läsa en av dem. På de samhällsvetenskapliga och estetiska program-
men är två kurser obligatoriska. På det naturvetenskapliga gäller detta fyra matematikkurser. Men
 på alla program kan man läsa fler matematikkurser utöver de obligatoriska. Genom att införa äm-
nesbetyg hoppas man att fler elever än idag skall välja att läsa sådana valfria matematikkurser. Det
finns dock inget som talar för att det blir så.

I framtiden skall eleverna vid varje avslutad kurs få ett ämnesbetyg ”som ersätter tidigare betyg i
ämnet och ger en helhetsbedömning av hur långt eleven nått i ämnet”. Den som har läst Matematik A
 och fått ett visst betyg och sedan läser Matematik B får alltså ett nytt betyg som motsvarar kunska-
perna i det sammanlagda innehållet i de två kurserna. Man kan alltså genom att läsa ytterligare en
kurs i ett ämne höja eller sänka ett betyg som man fått tidigare i ämnet. Det betyder bl.a. att den
som tidigare fått högt betyg i ett ämne riskerar att detta betyg ”sänks” om hon/han fortsätter i ämnet.
För den som har ett lågt betyg finns det visserligen möjligheten att ”gradera upp” det genom att läsa
ytterligare en kurs i samma ämne. Men det innebär också en risk att man blir underkänd på hela
blocket, vilket kan medföra att man inte längre blir behörig till en högskoleutbildning som man vill
komma in på. 

I en gymnasieskola med ämnesbetyg riskerar alltså den som läser en valfri fortsättningskurs i ett ämne
 att ”förlora” betyg som man redan ”erövrat” i ämnet. I praktiken blir det ingen större skillnad mot hur
 det är i dag. För att få så höga betyg som möjligt bör man därför även i fortsättningen akta sig för att
 fördjupa sig i olika ämnen.

Orsaken till dagens problem ligger inte i gymnasieskolan utan i de yttre förutsättningarna, i detta fall
i högskolans antagningsregler. I dag rangordnar man de sökande efter deras medelbetyg (viktat i för-
hållande till kursens storlek) på alla kurser de läst i gymnasiet. Alltså är det bara betygen på de
kurser man läst som betyder något - inte vilka kurser man läst.

När de första studenterna från kursgymnasiet sökte till högskolan hösten 1997 behöll man i stort
samma antagningsregler som använts tidigare. Redan då fanns det varningar för att betygsjakten och
 taktikläsningen hos gymnasisterna skulle öka som en följd av övergången till kursgymnasiet och den
ökade valfriheten. Men det dröjde flera år innan statsmakterna var beredda att inse detta och först nu
 efter sju år vill man göra något åt det. Men istället för att ändra på antagningsreglerna ger man sig på
gymnasiebetygen. Risken är stor att man slår sig till ro med att man ändrat betygen, för att, som förra
gången, efter några år upptäcka att man inte fått den väntade effekten.

Det är alltså betygens roll vid antagningen till högskolan som måste ändras. En liten öppning finns i
den senaste utredningen (SOU 2004:29) om nya antagningsregler till högskolan. Men förslagen går
inte tillräckligt långt. Huvudprincipen är fortfarande att man skall rangordna dem som söker till hög-
skolan efter medelbetyget på alla kurser de läst i gymnasiet oberoende av om dessa kurser har nå-
gon betydelse den sökta högskoleutbildningen eller ej. Så länge man har kvar den principen för
högskoleantagningen kan man inte vänta sig att gymnasisterna gör val som leder till ”fördjupning
och kunskap”. Regeringen har dock sagt att man senare kommer att föreslå förändrade tillträdes-
regler. Det återstår att se om man är beredd att till de kraftiga förändringar som behövs.

Det kan finnas anledning att återkomma när regeringen kommer med förslagen till de nya antagnings-
reglerna.